Katterna och bebisen

Den 7/1 fick vi en liten son. Vi var väldigt nyfikna på hur det skulle gå med katterna och bebisen eftersom de i vanliga fall brukar vara lite rädda för små barn. Nu efter 3 veckor kan vi konstantera att det går ok. 

Kattis verkar inte bry sig så mycket, hon nosar lite på bebisen i bland, men annars är hon precis som vanligt.  Så länge hon får sin blötmat varje dag, en och annan ostbit tillstucken vid frukostbordet, får ligga i armkroken och bli klappad lite varje kväll, får busa lite och bli kammad regelbundet är hon glad och nöjd med livet :) 

Alfons är lite mer svartsjuk av sig. Han är van att få styra och ställa lite här hemma, och tycker väl inte riktigt om att det är en ny som är nr 1 i hust nu. Det är ju han som är den lilla bebisen verkar han tycka! Men det går trots allt ganska bra. Förutom lite extra jam och skrik om han inte får gå ut i selen precis när han tycker att han skall gå ut, och en incident där han satte sig och bajsade på mattan i vardagsrummet när matte ammade bebisen och inte hade tid att busa just då så har det gått ok. Jag passar på att busa och gosa lite extra med honom när bebisen sover, och förhoppningsvis tycker han att det är ok!